OM AYURVEDA

Den indiska ayurvediska medicinen omfattar metoder för såväl hälso- som sjukvård. Målet är att få hela människan, – kropp, psyke och ande – i balans.

I Indien existerar flera traditionella system för hälso- och sjukvård och andlig utveckling sida vid sida: unani, siddha, ayurveda, yoga m.fl. I Sverige är framför allt yoga, men på senare tid även ayurveda representerat.

Den ayurvediska medicinen används här i landet hittills enbart som hälsovård. Systemet har introducerats av TM-rörelsen (transcendental meditation). Den ayurveda som förekommer här har återupplivats resp. vidareutvecklats av TM-rörelsens ledare Maharishi Mahesh Yogi, som grundat ett centra för ayurvedisk medicin i Noida, norr om New Delhi.

Den ayurvediska medicinen uppstod i Indien ca 2 500 år f.Kr. ‘Ayu’ är sanskrit och betyder liv, ‘Veda’ betyder kunskap. Ayurveda kan betecknas som vetenskapen om livet.

Den indiska veda-filosofin hävdar att varje människa har förmågan att nå vetskap om att det innersta jaget står i förbindelse med alla naturlagar. När människan upplevt detta så lever hon spontant ett liv i hälsa och glädje. Vägen mot denna personliga erfarenhet beskrivs bl.a. i upa-veda och upanga-skrifterna; ayurveda är en av de fyra upavedas.

Den ayurvediska medicinen utgår från ett helhetsperspektiv på människan: hon är ett enda väsen, där kropp, psyke och ande bildar en helhet. Människan ses i ett biologiskt, psykologiskt, socialt och metafysiskt perspektiv. Allt måste vara i balans för att fungera bra – det gäller såväl den inre som yttre miljön. Den ayurvediska medicinen intresserar sig i första hand för människan; sjukdomen kommer i andra hand. Målet är att återställa balansen inte bara i syfte att läka sjukdomar, utan även uppnå den perfekta hälsan. Ordet hälsa – swastha -betyder att ‘vara förankrad i självet’. Den ayurvediska medicinen är främst inriktad på att förebygga sjukdomar.

Den teoretiska basen i den ayurvediska medicinen är mycket omfattande och komplex, och här skall endast ett fåtal grundläggande begrepp tas upp. I Indien och ayurveda talas om fem grundprinciper eller element (pancha-bhuta) – eter, luft, eld, vatten och jord – som manifesterar sig i kroppen som tre grundläggande principer, tridosha. I grova drag går den ayurvediska medicinen ut på att skapa balans mellan de tre doshas: vata, pitta och kapha. Dessa doshas betecknar även fysiologiska konstitutioner eller kroppstyper. Varje individ har alla tre doshas i sig, men en eller ett par av dem kan dominera; sammanlagt finns 10 möjliga kroppstyper med olika kombinationer av vata, pitta och kapha. En persons grundkonstitution kallas för dennes prakriti.

Doshas styr alla fysiska och psykiska processer i organismen. Nedan listas några typiska egenskaper för de olika doshas samt vad de förknippas med.

Enligt den ayurvediska medicinen bestämmer den individuella konstitutionen sjukdomsbenägenheten. Således tenderar t.ex. en person med vata-konstitution att få vata-sjukdomar. Sjukdomar klassificeras bl.a. enligt ursprung/ orsak, lokalisation och dosha.

I ayurveda intar hjärtat en särställning: det anses vara sätet för ett nätverk av kanaler i kroppen som leder de vitala ‘kroppsvätskorna’. Hjärtat anses även vara själens boning.

Diagnos ställs på olika sätt. Patientens konstitutionella och temporära tillstånd analyseras med hjälp av bl.a. grundlig utfrågning, observation, pulsdiagnostik (nadi vigyana), palpation, ögondiagnostik, dofter m.m. En metod heter marma och innebär bl.a. att läkaren trycker på vissa punkter på kroppen, sammanlagt 108 stycken, för att notera eventuella reaktioner som indikerar en störning eller skada någonstans. Enligt uppgift lär dessa punkter överensstämma med kinesiska akupunkturpunkter.

 

Vilken behandling som ges beror på problemets natur

  • Om den mentala aspekten dominerar rekommenderas ofta meditation; Maharishi rekommenderar TM. Genom att i vaket tillstånd fokusera uppmärksamheten kan en djup vila uppnås, som kan medföra ökad samordning mellan medvetande, kropp och omgivning.
  • Om det är den fysiska aspekten som dominerar ordineras ofta diet, utrensning av slaggämnen i kroppen genom exempelvis lavemang eller olika örtpreparat för att stimulera kroppens immunförsvar.
  • Om beteendet är den dominerande aspekten ges råd om personlig hygien, dagsrutiner etc. för att främja en återknytning till dygnets och naturens rytmer.
  • Om det är individens förhållande till sin omgivning som dominerar rekommenderar Maharishi en särskild meditationsteknik (Siddhi-tekniken) för att påverka det ‘förenade fält’ som alla individers medvetande anses vara en del av och som utgör ett kollektivt medvetande.

 

Ett terapeutiskt system inom ayurveda som utgår från ovan nämnda fysiologiska aspekt är Panchakarma, de fem handlingarna. Karma betyder här en särskild handling för att driva ut föroreningar ur kroppen och balansera doshas. Panchakarma innefattar bl.a. oljemassage, ångbad, laxering och dietföreskrifter. Ett system för kosttillskott heter Rasayana. Det syftar främst till att stärka kroppens immunförsvar.

Ayurveda innefattar även en rad rekommendationer för livets alla områden, t.ex. vad gäller diet, sömn, etiska regler etc.

Diamantvägens meditation

Inom diamantvägen arbetar man med meditationer där man identifierar sig med buddhatillståndet, exempelvis när man mediterar på laman, som representerar den fullkomliga upplysningen. Denna form av meditation heter Guru Yoga på sanskrit, vilket betyder meditation på läraren. Genom att upprepade gånger få kontakt med en lärares upplysta kvaliteter och därefter identifiera sig med dessa, upptäcker man efterhand dessa kvaliteter hos sig själv. Guru Yoga-meditationerna är därför snabba och effektiva medel för att nå fullkomlig upplysning. De har under de senaste decennierna visat sig särskilt effektiva i vår del av världen, för tusentals människor.

Meditationen börjar med att man stillar sitt sinne, genom att fokusera på andningen en kort stund. Därefter motiverar man sig själv genom att fokusera på de olika skäl till varför vi arbetar med sinnet. Dessa reflektioner kallas för de fyra grundläggande tankarna och de är att:

  • Vi har en dyrbar möjlighet i detta liv.
  • Denna möjlighet är förgänglig som allting annat.
  • Allt som sker har en orsak. Med andra ord så skapar vi själva våra liv.
  • Upplysningen är bättre än allt annat vi kan föreställa oss och vi kan inte hjälpa andra så länge vi själva är förvirrade eller lider.

Efter detta tar vi tillflykt till Buddha. Det innebär att vi öppnar oss för målet – den fullkomliga upplysningen. Vi tar tillflykt till dharma, som är de buddhistiska lärorna och metoderna som kan föra oss till målet. Vi tar tillflykt till sanghan som är de människor i det buddhistiska sällskapet som har nått befrielsen och därför inte längre handlar utifrån egna behov och föreställningen om ett jag och därmed är i stånd att fullt ut hjälpa andra. Till slut tar vi – inom diamantvägen – en särskild tillflykt till laman, som är föreningen av all välsignelse, utveckling och beskydd. Att ta tillflykt till laman på detta vis är speciellt för diamantvägen och dess meditationer. Meditationerna inom diamantvägen och Karma Kagyu-linjen involverar vår kropp, tal och sinne. De har ett händelseförlopp som kan indelas i tre faser: den uppbyggande fasen, mantrafasen och den sammansmältande fasen.

I den uppbyggande fasen föreställer man sig olika former med symbolisk betydelse och som verkar på ett djupt psykologiskt plan, eftersom de har en renande eller på annat sätt stärkande effekt. Ett centralt moment är föreställningen att vi låter en buddha eller Karmapa uppstå framför eller ovanför vårt huvud. Inte som en fast bild utan som en form av ljus – liksom ett hologram – som visar oss buddhatillståndet eller en bestämd aspekt av upplysningen.

I nästa fas, mantrafasen, upprepas ett mantra som är “upplysningens vibration”. Detta verkar på ett djupt psykologiskt plan och, som en sidoeffekt, gör mantrat det lättare att fokusera på den aktuella buddhaformen. Mantrat kan till exempel vara “Karmapa Chenno” eller “Om Mani Peme Hung”.

Till sist, i den sammansmältande fasen föreställer man sig att buddhan eller Karmapa upplöser sig i ljus och att detta ljus strålar in i en och att alla former försvinner. Man vilar en stund i denna erfarenhet där man upplever sinnets natur. I början varar detta bara ett ögonblick innan man på nytt börjar följa de tankar och känslor som kommer och går, men efterhand som man får större erfarenhet kan man också vila längre tid i denna upplevelse.

Som avslutning på meditationen önskar man att allt det medvetet goda som man just upplevt och dess positiva verkan ska komma alla levande varelser till godo.